RSS nyhetsflöde   Sidkarta   Utskriftsversion  

Inte2

Meny

Hem > Introduktion > Första steget

Första steget

Vad är icke-dualism?

walking_letters.gif

Vi skapar en ”personlig bild” av vad vi upplever, om och om igen, som att vår verklighet är ”utanför” oss. Detta gör vi genom tankar, känslor, förnimmelser och perceptioner. Om den ”bilden” vore korrekt, skulle verkligheten vara uppdelad i åtminstone två beståndsdelar: Materia och tankevärlden, icke-materia. Eller kropp och själ. Detta kallas dualism, som tydligast blev beskriven ganska sent i historien av René Descartes (1596–1650), och kallas därför för cartesiansk dualism. Men Descartes gjorde både ett historiskt avsteg från de äldsta filosofierna, och ett logiskt misstag. Han missförstod upplevelsen när han uttryckte att ”jag tänker, därför är jag”. Logiskt skulle ha varit att istället säga vad så många redan sagt genom årtusendena och fortfarande säger idag, ”eftersom jag upplever att jag tänker, kan jag inte vara mina tankar, utan vad som upplever”. Och alla vet vi att vad vi än är som upplever tänkandet och allt annat, så upphör det aldrig att vara till, inte heller mellan tankarna då vi inte tänker alls… men mer om det senare.

Många lever i detta missförstånd, och hela vår moderna kultur bygger på det. Det är inlärt att vi skulle vara åtskilda och enskilda ”jag” med en egen åtskild existens, åtskilda från livet, varandra, naturen och vår grundläggande natur. Det är mycket naturligt att ha en individuell upplevelse, men lika onaturligt att föreställa sig att man skulle vara åtskild från helheten.

I föreställningen att vi är åtskilda, bär vi på en saknad inombords, det kan kännas som om livet är ofullständigt, ibland obehagligt och känslomässigt smärtsamt. Många börjar söka efter ”sig själv” och öppet eller i hemlighet ställa sig de existentiella frågorna kring vad vi är, kärlek, lycka och frid. Eftersom vi lärt oss att vi är åtskilda, söker vi svaren utanför oss själva, dvs. någon annanstans, eller i någon annan, eller något annat. Eftersom verkligheten är att vi inte är åtskilda, kan vi faktiskt stiga rakt in i den och uppleva den, men vi har en mental programmering att åtskilja vad som är ”jag” och vad som är ”utanför det som är jag”. Men det handlar endast om ett förhållningssätt, en synvinkel – tankar, känslor, perceptioner och tolkningar av upplevelserna. Det sitter dock mycket djupt, både i individen och kulturen att se på verkligheten på det viset. Det måste ju vara någon annans fel, någon utanför mig, att vi upplever t.ex smärta. Något utanför mig som gör mig lycklig eller olycklig, osv.

Men det hjälper inte att skylla på någon eller något. Istället kan vi börja ställa oss frågan om vad vi är, och när vi är helt ärliga med vår egen direkta upplevelse, så finns inget avstånd, ingen åtskillnad, mellan vad vi är och hela den fantastiska verkligheten, och oftast finner man att ”här har jag alltid varit, här är hemma och tryggt”.

NuVi är samma medvetande. Verkligheten är inte ett koncept, inte en tankekonstruktion. Intellektuellt är detta bara ett annat förhållningssätt, men alldeles oavsett förhållningssätt, är vi alltid i direktkontakt med verkligheten, och upplever den på ett djupare sätt när vi inser att vi är den, dvs. i icke-dualism – inte två. Att bara vara den odelbara verkligheten. Vi är egentligen mycket bekanta med kontakten med hela verkligheten – när vi ser bortom våra föreställningar om livet, vilka vi tror att vi är, kanske i förälskelsen, eller när vi upplever att ”vi blir ett med musiken”, då tid och rum verkar upphöra. Alla upplevelser och alla de lager av erfarenheter som framträder i psyket och kroppen upplevs för vad de är i denna insikt, denna rymd av universell medvetenhet, bortom tanke och tid, utan att behöva ”färgas” av tankar, känslor eller perceptioner, där bedömanden faller av. Många som kommer till denna insikt rapporterar: Verkligheten blir mycket mer intim, men mindre personlig. Detta välkomnande, att se allt enbart för vad det är, utan någon agenda eller värdering är en nyckel till avslappning, vårt välbefinnande och helande.

Vi menar dock inte att det finns någonting att ”vinna” eller få ut av denna insikt! Nej, verkligheten förblir som den är. Endast hur man ser på verkligheten, synvinkeln, förändras. De flesta säger efter insikten ungefär så här: ”Jag har inte vunnit någonting på detta, men jag har förlorat massor! Rädsla, oro, hat, egoism, själviskhet, och allt det jobbiga med att se det som att vara åtskild”.

Inte heller är det något ”fel” med dualism eller något annan synvinkel! I dualism ser man verkligheten på ett sätt som ofta är mycket praktiskt, när det gäller datum, möten, jobb, resor osv. Men precis som en karta är praktisk, så är den inte territoriet. Om man tror att verkligheten består av åtskilda ting, missar man något – men inte hur man tar hand om de där praktiska sakerna!

escher-hands.jpgSå vad är icke-dualism? Svar: Vår grundläggande natur som inte är begränsad av att vara på en fysisk plats eller av tiden, som inte delar det öde som tillhör tingen (inklusive vår kropp), som är innan, bortom eller bakom tankar, känslor och perceptioner. Detta ursprungsvarande är omöjligt att sätta ord eller definitioner på – eftersom det är ”innan” psyke och tankar framträder – det är något vi är, inte något vi kan bli eller söka efter. Vanliga begrepp man gett icke-dualism är enhetsmedvetande, universellt varande, kosmiskt medvetande, Tao, Gud osv. Vi behöver självklart inte vara religiöst orienterade eller andliga sökare för att vara vad vi är, men dessa benämningar ser man ofta i sammanhang där man söker lyfta blicken från våra begränsade föreställningar om vad vi är. Det är istället vad vi verkligen är, vår grundläggande natur, oavsett vad vi kallar det. Vi upplever detta kanske som evigheten, tomhet, oidentifierbart varande, ingenting-het, dvs. att vi ”inte är ett ting”, och därför går det varken att tala om, se eller ta på. Men ändå vet man alltid att man är. Och att allt, alla ting och händelser, framträder i och av vad vi är, utan gräns eller motstånd, i total frid i tidlösheten. Det är ickegörandets och icke-tingens natur, samtidigt som alla händelser och ting upplevs i den. Det är en levande paradox!

Fortsätt att fråga dig frågan ”Vad är Jag?”. Fråga gärna oss om vad du undrar över. Lita på svaret endast om du vet att det kommer från och överensstämmer med din direkta upplevelse. Forska vidare på dessa sidor.

Välkommen till vad du är!

På gång
Titta i Kalendern
08.09.2018 — 10:00
STUM retreat
till
09.09.2018 17:00
STUM 18 Sweden är en förkortning av SPIRIT TRO UTVECKLING & MEDVETENHET arrangerat av nätverket ATT VAKNA tillsammans med Compassion Center och Inte2. Dessa två dagar innehåller intressanta sessioner med fokus på att utforska tillsammans.
Sociala nätverk
Gilla oss gärna!

Vår Facebook-grupp –> FB
Vår YouTube-kanal –> youtube

 

 

Du är!
Här!
Nu!
Det räcker!