Det här är inget recept för att bli fri, annorlunda, bättre människa eller liknande! Det är endast något som inträffat, och som jag uppmärksammat. Inget i världen har förändrats. Bara mitt sätt att se, baserat på min egen direkta upplevelse, efter att ha tagit del av den mycket gamla ontologi och filosofi som kallas Advaita/icke-dualism.
Om du bestämmer dig för att världen är och består av endast det du förnimmer genom dina sinnen och det du tänker, uppfattar och känner i psyket, och ser den som att du därför är en åtskild del i ett universum av andra åtskilda delar, kommer verkligheten att tillmötesgå dig och förefalla sig exakt så för dig (alldeles oavsett vad verkligheten är eller inte är). Den är då ofrånkomligt att du ser och förhåller dig till detta så här:
Du är åtskild från allt och alla.
Du måste söka lyckan i åtskilda ting; saker, personer, förhållanden, substanser mm.
Du kan alltid klandra de åtskilda tingen (inklusive det du tror är din åtskilda person och andra personer) för att du inte hittar lyckan.
Du kan skydda dig bakom mer eller mindre avancerade berättelser – din historia – och även förändra berättelserna så att de bekräftar dig som t.ex. offer eller hjälte, misslyckad eller framgångsrik osv.
Du kan tillskriva dig själv och vissa människor mer, andra mindre värde. Och därför skydda dig från onda eller dåliga, närma dig goda eller bra människor, enligt normer du sätter upp efter behov, kultur och andra betingelser. (Exakt detta är vad norm-, religions-, ras- och kulturkrig bygger på sedan urminnes tider.)
Det slutar alltid på samma sätt: Du dör mer eller mindre olycklig. På vägen har du närmat dig ting som du trott skulle skapa lycka; saker, personer, förhållanden eller substanser – och troligen direkt eller indirekt tagit avstånd från, isolerat, hatat, dödat eller oskadliggjort på annat sätt många onda eller dåliga människor, för att de var värda det, enligt dina värderingar.
Om du istället kommer fram till, i din egen direkta upplevelse, att världen är och består av Medvetande, och att tankar, känslor och förnimmelser genom sinnena, är händelser i detta Medvetande, kommer verkligheten att tillmötesgå dig även i det och förhålla sig exakt så för dig (alldeles oavsett vad verkligheten är eller inte är). Den praktiska skillnaden blir enorm! Hur du då ser och förhåller dig till det, blir då det omvända mot tidigare:
Du är ett med allt och alla.
Du är lycka och behöver därför inte söka den.
Du är ödmjuk inför allt som förnimmas genom sinnena och har inte behov av att klandra, klaga, bjuda motstånd eller protestera.
Du kan omfatta livets alla händelser utan skydd eller (ofta bortförklarande) berättelser, leva i nuet, och behöver inte uppehålla dig i det förflutna eller framtiden (som båda inte finns). Du är hel som du är.
Du kan leva i kärlek och ödmjukhet till alla människor, som alla har samma värde. Du behöver varken skydda dig ifrån eller närma dig något (om inte av rent praktiska skäl), för det finns inte behov av normer eller bedömanden om någots eller någons värde. Bråk, gräl, krig mm. finns inget praktiskt behov av.
Du upphör aldrig att vara: Medvetande upphör aldrig att existera, utan byter bara form. I Medvetande finns nu formen av din kropp och psyke. När de inte finns mer, finns andra former i och av vad du är. På ”resan” har du levt i fullkomlig samvaro och gemenskap med allt, på lika villkor och i harmoni med allt och alla och vad som är, och orädd för kroppslig död. Motsatsen till död är inte liv – det är födelse…
Skillnaden
En man som upptäckt och beskriver skillnaden i upplevelsen av verkligheten, innan och efter sk. ”upplysning”.