RSS nyhetsflöde   Sidkarta   Utskriftsversion  

Inte2

Meny

Hem > Artiklar > Samlade korta artiklar

Samlade korta artiklar ur direkt upplevelse

Eufori

Jag vet att Jag på intet sätt är beroende av den upplevda euforin.
Jag vet att den sker i mitt kropps-psyke, när ihågkommelsen av min sanna natur är stark.
Lika fullt vet Jag, varje gång, om euforin skulle upphöra,
att Jag inte upphör –
Jag skiner med samma ljus,
i och genom varje upplevelse.

Virtuell verklighet

Det finns absolut inte någon garanti att mina kroppsliga sinnen, tankar, perceptioner och känslor korrekt representerar verkligheten – det är snarare garanterat att de inte gör det. Verkligheten är dock verklig. Då måste vad jag är vara mer än, och inneslutande vad än mina kroppsliga sinnen, tankar, perceptioner och känslor ”gör” eller säger mig.

Vad som än är och alltid varit samma som Jag är, måste vara Jag. Det är det som alla håller med om: Jag är. Och ”mitt” Jag är, är självklart samma som ”ditt” och ”alla andras” Jag är, eftersom alla skillnader som går att tänka sig, inte har varit eller någonsin är likadana, och faktiskt endast finns i tanken, perceptionen och känslan – som jag redan vet inte är jag.

Vad mina kroppsliga sinnen, tankar, perceptioner och känslor ”gör” och säger mig, är därför mest likt en simulering, en slags ”virtuell verklighet”.

Vad jag upplever berör inte vad jag är

I varje situation kan jag fråga mig: –”Vad upplever jag nu?”

Har jag en tanke på något som jag påstår ger mig eller skapar en känsla av ensamhet, ilska, övergivenhet, så frågar jag mig –”Vad upplever jag nu?”. Vad det än är, så kan jag svara att jag upplever sorg, ensamhet, händelser mm.

Men egentligen, vad upplever jag? Ljud, andra förnimmelser genom sinnena, tankar och känslor. Det kan ju inte vara jag, eftersom jag – vad jag är – upplever dem.

Vad jag är, skyddar mig inte från att uppleva. Men friheten i att vara det som allt framträder i, upplevs i, innebär ju att jag inte berörs. Att vara i världen blir, som många sagt genom historien, ”mindre personligt, men mycket mer intimt”.

Om droger

Den ultimata drogen skulle kunna anses vara sådan att den ”den försätter mig i ett tillstånd av total lycka frid och kärlek”. Vad som skulle hända om du intog den drogen, är endast att du skulle uppleva det tillståndet. Det skulle inte förändra vad du är överhuvudtaget. Och det är du är, är du redan nu, och alltid.

”Behövs” då någonsin droger?

Om djup sömn

Det är formlösheten som är, alltid.
Den upplevs i djup sömn när psyket stannat, tystnat.
Det är formlösheten man vill åt.
Man känner en stark längtan efter djupa sömnen,
men ingen längtan att få lämna den,
för man vaknar ”av sig själv”,
eller av mekaniskt ställda väckarklockor.

Det är i formlösheten man antar vilken form som helst.
Man svävar genom dimensionslösheten,
och går in i och upplever vilken dimension som helst i drömmen.
Men det är dimensionslösheten du är.

Det är inte som vi trott,
att man från ett mest medvetet vaket tillstånd
går ”ner” i drömmen där medvetande begränsas,
och sen längre ”ner” i icke-medvetande i djup sömn,
där medvetande är mest begränsat.

Nej, vårt naturliga läge är inte vaket tillstånd. Tvärtom.
När vi lämnar vårt naturliga tillstånd i djup sömn,
och dyker ner i drömmen, begränsas vi i tiden.
När vi dyker ner i vaket tillstånd sker ännu mer begränsning,
till de fyra dimensionerna i vaket tillstånd,
till en kropp som kanske även är svag eller sjuk.
Där kan man börja tro att livet är så litet och begränsat.
Men icke! Tvärtom!

Vi är jag

Så du vill utforska det allra minsta
för att kanske hitta en struktur,
en frekvens, en princip,
som är upphovet till allt?
Du letar efter en sång däri?
Jag är sången. Lyssna!

Så du vill fara ut i det allra största
för att kanske hitta en begynnelse,
en intelligens, eller kanske liv,
som är alltings ursprung?
Du letar efter en skapare där?
Jag är skaparen. Se!

I ett universum som du säger
börjar med och består av materia,
letar du i alla riktningar efter
begynnelse, mening och intelligens.
Jag är! DET.

Känn noga efter vem som letar.
I ett universum som du är oskiljaktig från,
som är du.
Jag är du.
Vi är Jag.

Du ser bara dig själv

Du hatar din granne,
som har jättefin bil och fint hus.
Men han gör alltid något fel.
Det kanske inte alltid blir fel,
men du tycker alltid att han gör fel.
Du går omkring och gnäller och skäller på honom,
anklagar honom för saker han inte gjort,
och du vet att han är värd att bli utskälld.

Grannen, å andra sidan, förstår.
När du skäller på honom,
står han där och bara älskar dig,
för han vet att ditt skäll inte säger något om honom.
Det är som om han är från en helt annan värld.
Och på sätt och vis är han det.
Och på den här nivån möts ni aldrig.

Du ser bara dig själv.
Du vill tro att du är en duktig människa
som väljer att göra bra saker,
sköter om din bil och ditt hus, sköter dig på alla sätt.
Men du hatar dig själv så djupt,
för du har aldrig blivit fri
från bedömanden och andras hat och skäll på dig,
genom hela ditt lilla liv.
Om det var pappa, mormor, lärare
partners eller klasskompisar som skällde,
spelar ingen roll.
Du lever fortfarande med och i den självbilden.
Och eftersom du bara ser dig själv,
så är grannen en idiot, vad han än gör!

Och grannen då, som lever i insikten
om att han är allt, är ett med allt,
och allt är ett med honom, allt är samma Medvetande?
Han ser också bara sig själv.
Han ser dig med kärlek och tolerans,
och blir varken arg eller uppretad på dig.

Vi ser bara oss själva.
För att vi är samma.
Älska din nästa – som dig själv.

Inte tre

När du läser denna text,
inser du att du är författaren och att författaren är du.
Eftersom samma text är i dig.

Vänd dig mot din vän och läs denna text för hen.
Säg: –”När du hör den här texten,
är du jag och författaren,
och jag är du och författaren”.

Hurdå?
Jo, ”författarens” medvetande skriver en text
som blir ett med ”ditt” medvetande när du läser den,
som blir ett i ”vännens” medvetande när hen hör den.

Men det är inte så att vi tre är ett.
Det som är ett, upplever upplever tre olika former,
som skriver, läser och hör samma text.
Det kan bäst förklaras av vad som är ett.
Men det som är ett, har inga ord.
Att förklara det från våra formers håll, blir konstigt,
eftersom vi tre inte har någon egen existens,
utan är samma Medvetande,
i vilket det uppstår tre former.

Allt händer av sig själv

Du kan bli bättre på att göra saker
i den skenbara och alltid föränderliga världen.
Du kan öva kroppen så att den fungerar bättre.
Du kan öva intellektet så att det tänker bättre.
Du kan till och med öva ditt känsloliv,
så att du blir bättre på att känna
och förstå andras känslor bättre.
Men vad som upplever allt detta,
kan du inte göra något åt.
Inte i det fysiska, intellektuella eller emotionella i alla fall.
Det enda du skulle kunna göra,
är att glömma vad som upplever
och leva ditt liv som om det inte existerade,
som om den du är
bor i din kropp,
eller i dina tankar
eller någon annanstans?

Men jag lovar dig:
Om du tar reda på vad du är,
så att du förstår vad du verkligen är,
det oföränderliga
som upplever allt detta,
och att allt faktiskt bor i dig –
så kommer du kanske att fortsätta
att öva kroppen så att den fungerar bättre,
öva intellektet så att det tänker bättre,
öva ditt känsloliv, så att du blir bättre på att känna.
Men förut kanske det var viktigt
eftersom du identifierade dig med det
och tyckte att du måste bli bättre på det,
för att ”bli någon”, bli en ”bättre människa”.
När du vet vad du är,
är det säkert inte lika viktigt längre.
Inget att identifiera dig med, i alla fall.
Och liksom många före dig,
säger du då säkert:
– Oj, nu händer allt av sig själv!

På gång
Titta i Kalendern

Inget på schemat just nu
Sociala nätverk
Gilla oss gärna!

Vår Facebook-grupp –> FB
Vår YouTube-kanal –> youtube

 

 

Du är!
Här!
Nu!
Det räcker!